Uppskattning!
Idag slog det mig, varför visar man inte mer uppskattning för det man har mer än vad man gör?
Jag har sådana fina vänner, familj och släktingar och självklart så fin pojkvän och svärföräldrar och hans syster, ändå så visar man ingen direkt uppskattning. /:
Jag är så glad att det går så bra för alla just nu, och man märker det på de också!
Vissa av de har blivit helt andra människor, men på ett positivt sätt.
Jag saknar alla så mycket där uppe så det gör ont ibland.
Ibland så kommer det en tår eller två för att man saknar de och ibland till och med livet man hade, fast jag har det bättre nu. Jag saknar det gamla jobbet, trots att det kunde vara påfrestande och alla dagar var inte de bästa dagarna, så har jag aldrig haft ett bättre jobb än på Ärstaskolan!
Jag trodde aldrig att jag skulle säga detta men jag känner nu att jag vill bo i ett hus, ute på "landet", kanske inte ha 1 mil till närmsta granne, men jag vill heller inte bo i ett villaområde. MEN, jag är tacksam över det jag har idag, och drömmen kommer alltid finnas, och får väntas med tills det går att lösa.
Folk är så otacksamma över vad de har, som många andra bara drömmer om, och ja, jag räknas in bland de folket.
Men nu över till något helt annat!
Min finaste bäbis Luna kastrerades igår och allt gick så bra! Hon var så klart jätte groggy när hon kom hem men började äta två timmar efter hemkomst och drack vatten, idag gick hon på lådan också, så allt är bara bra med henne. Hon ville dessutom börja leka igår vid halv tolv på natten så inga konstigheter här hemma inte.
Om 3 dagar fyller våran lilla prinsessa 1 år redan, tiden har gått så fort, men sinnet som en kattunge har inte försvunnit, bara storleken, och det är jag glad över! (:
Hon vart även chipmärkt igår, så nu kommer hon förhoppningsvis komma tillbaka om hon skulle råka ramla ut och försvinna!!
Neej, ta tag i hemmet och sen kolla runt på högskolor lite till och eventuellt söka in till flera kurser, så ser schemat ut idag iaf!
Kärlek till er alla! <3
// Natalie
Jag har sådana fina vänner, familj och släktingar och självklart så fin pojkvän och svärföräldrar och hans syster, ändå så visar man ingen direkt uppskattning. /:
Jag är så glad att det går så bra för alla just nu, och man märker det på de också!
Vissa av de har blivit helt andra människor, men på ett positivt sätt.
Jag saknar alla så mycket där uppe så det gör ont ibland.
Ibland så kommer det en tår eller två för att man saknar de och ibland till och med livet man hade, fast jag har det bättre nu. Jag saknar det gamla jobbet, trots att det kunde vara påfrestande och alla dagar var inte de bästa dagarna, så har jag aldrig haft ett bättre jobb än på Ärstaskolan!
Jag trodde aldrig att jag skulle säga detta men jag känner nu att jag vill bo i ett hus, ute på "landet", kanske inte ha 1 mil till närmsta granne, men jag vill heller inte bo i ett villaområde. MEN, jag är tacksam över det jag har idag, och drömmen kommer alltid finnas, och får väntas med tills det går att lösa.
Folk är så otacksamma över vad de har, som många andra bara drömmer om, och ja, jag räknas in bland de folket.
Men nu över till något helt annat!
Min finaste bäbis Luna kastrerades igår och allt gick så bra! Hon var så klart jätte groggy när hon kom hem men började äta två timmar efter hemkomst och drack vatten, idag gick hon på lådan också, så allt är bara bra med henne. Hon ville dessutom börja leka igår vid halv tolv på natten så inga konstigheter här hemma inte.
Om 3 dagar fyller våran lilla prinsessa 1 år redan, tiden har gått så fort, men sinnet som en kattunge har inte försvunnit, bara storleken, och det är jag glad över! (:
Hon vart även chipmärkt igår, så nu kommer hon förhoppningsvis komma tillbaka om hon skulle råka ramla ut och försvinna!!
Neej, ta tag i hemmet och sen kolla runt på högskolor lite till och eventuellt söka in till flera kurser, så ser schemat ut idag iaf!
Kärlek till er alla! <3
// Natalie
